Vane är ett vackert och lite udda äventyrsspel från utvecklarna Friend & Foe. Ordet vane betyder vinge eller vindflöjel på engelska, och det är verkligen temat genom spelet. Vi får se väldigt mycket vingar och väldigt många flöjlar. För det är ungefär det Vane handlar om. Själva storyn i spelet berättas enbart genom det du ser. Det finns ingen text, inga NPC:er som pratar och inte heller någon som helst tutorial. Bästa sättet jag kan beskriva det är som en surrealistisk feberdröm i tredjepersonsperspektiv.

Spelaren växlar mellan att vara en fågel eller ett barn som skall lösa ett gäng småkluriga pussel för att komma vidare i spelet. När du rör dig framåt förändras världen runt omkring dig, vilket gör att det du ser på långt håll inte alltid är samma som det du ser på nära håll. Det är högst förvirrande men också lite häftigt, men det resulterar ofta i skumma kameravinklar eller att karaktären fastnar i geometrin på ett förbannat störande sätt. Jag vet inte hur många gånger jag fick starta om spelet för att upptäcka att jag var tillbaka på ruta ett och fick spela om långa passager igen, för det finns inget som helst logiskt sparsystem. Ditt spel sparas bara när du har klarat av en bana, vilket man aldrig vet om man har gjort för banlogiken är tyvärr helt ologisk.

Trots att Vane är mer eller mindre ospelbart emellanåt med alla sina buggar är det ändå fantastiskt vackert. När man förvandlar sig till en stor svart fågel som svävar över ruiner och genom ökenlandskap är spelet en väldigt trevlig och ganska mysig upplevelse. Fågelns graciösa rörelser blandat med det karga men vackra landskapet tillsammans med synthmusiken i bakgrunden är nästan meditativ. Transformationen mellan fågel och människa sker genom att landa i något som nästan ser ut som flytande guld och för att bli fågel igen behöver man bara kasta sig ner för närmsta stup. Snyggt och enkelt.

Jag hade gärna gett Vane ett högt betyg, för idén med spelet är bra. Det är vackert oförutsägbart och mystiskt, men buggarna, det usla save-systemet och kameravinklarna drar tyvärr ner betyget väldigt mycket. Spel får inte lov att frustrera mig i den här graden. Sånt tar mig rakt ur upplevelsen och det är det sista jag vill den trolska värld Vane låter mig vandra och flyga igenom. Det finns många fler spel av Vanes typ, spel som förmodligen rentav inspirerat denna kreation., som är bättre, så som Flower, Journey och nysläppta Gris.

Friend & Foe behövde mer tid att konstruera en värld som inte ständigt krackelerar under fötterna på mig. Jag hoppas att de får chansen att göra fler spel för de har verkligen visat att de kan det här med miljödesign och att skapa en stämning i spel, och det är det är viktigaste steget på vägen, men inte det enda.