Veckans spelmelodi: Last Ninja 3 – Intro

2 minuter lästid

Natten är mörk när en man lutar sig in mot vinden, på väg över slätten. Bakom hans rygg kan berg skymta, medan åskan mullrar och blixtarna slår över hans huvud. En slingrande melodi går igång, först svagt men sedan starkare och starkare. När vi går närmre ser vi honom, en ninja i traditionella kläder med beslutsamt avsmalnade ögon. En taktfast trumma och en episk melodi gör gemensam sak med slingan från starten och vi ser hur mannen, Armakuni, rör sig mot en borg. Borgen tornar upp sig och ninjan ser sig om över axeln. Letar han efter fiender? Spejar han för att se om han är upptäckt? Tittar han dig rakt in i ögonen? Outgrundliga äro ninjans vägar. Han vänder sig tillbaka mot målet, borgen som blixtarna slår runt.

SENASTE VECKANS SPELMELODI: Veckans spelmelodi: God of War – Ashes

Vakten på borgkrönet har, lämpligt nog, ryggen mot slätten och ser inte hur ninjan vigt smyger sig fram över sanddynerna, bara tidvis upplyst av åskovädret. Väl framme sträcker ninjan på sig och ruskar av sig den otympliga manteln. Kanske ville vakposten skydda ögonen från den vinande vinden, eller kanske var han bara inte en särskilt bra vaktpost. Frågan blir akademisk, när Armakuni använder sina shuko för att kunna klättra ljudlöst uppför muren och sätta en ninjastjärna i vaktens halspulsåder.

MER RETRO: När spel tar ton: The Curse of Monkey Island

Det här är den episka öppningen på Last Ninja 3, den sista delen i en mycket älskad spelserie. Kanske inte den bästa delen i trilogin men mycket uppskattad för sin musik för de som älskar C64-musik. Last Ninja 3 släpptes 1991 av den brittiska utvecklingsstudion System 3. Det har i många år ryktats om en Last Ninja 4, senaste gången till Gamecube (!), men det har än så länge inte kommit till stånd. Last Ninja-serien var inne och nosade på en 3D-känsla med en isometrisk vy och vek av från den klassiska sparka, slå och röra sig framåt eller bakåt. Man la till pusselelement och la ner mycket krut både på det visuella och det auditiva.

SPEL TAR IBLAND TON OCKSÅ: När spel tar ton: Apollo Justice: Ace Attorney

Introt till Last Ninja 3 räknas som en riktig klassiker, ett stycke som klämde ur allt den kunde från C64:ans ljudkort. Den har inspirerat många och är fortfarande imponerande när man tänker på hur nära kretsarna man behövde vara som kompositör för dataspel på den tiden. Om man dessutom lägger till att Reyn var 18 år när han skapade hela soundtracket blir bedriften än större. När den österrikiska electroduon gjorde sin platta R.E.T.R.O. 2010 för att hylla sin barndoms dataspel och musiken därifrån så var Last Ninja 3 inte bara givet, det var första spåret.

Originalet, på C64 (50 fps).

Cover av den österrikiska electroduon mind.in.a.box.

Kompositören själv, Reyn Ouwehand, spelar Last Ninja 3 analogt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *