2 minuter lästid

Hur kan jag ha skrivit om spelmusik i snart ett år och inte en enda gång lyckats lyfta fram ett Mega Man-stycke som veckans spelmelodi? Det är trots allt en serie i spelhistorien som konsekvent lyckats leverera musik i toppkvalitet.

Det kanske är därför det varit så svårt att bestämma sig för ett stycke. Antingen är precis allt legendariskt och därmed har musiken hörts till leda, eller beror det på det kolossala musikbiblioteket vilket gör det extra svårt att hitta en favorit. För visst har jag Mega Man-favoriter. Otaliga bossar från NES-spelen har odödliga ledmotiv.

Eftersom Mega Man 11 släpptes i veckan tyckte jag att det var dags att ta sig an denna skrämmande vita val. Lyckligtvis kom jag på en metod för att göra gallringsprocessen enklare. Jag skulle helt enkelt ignorera alla robotbossarnas ledmotiv och fokusera mig på nivåmusiken man hör i samtliga Dr. Wily-nivåer.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Legend of Mana – Song of Mana

Även här finns det klassiker men jag har valt att sålla bort en självklarhet som “Dr. Wily Stage 1” från Mega Man 2 och jag har planer att belysa en trio av doktorslåtar  från Mega Man 3 vid ett senare tillfälle. Det jag vill att vi skall lyssna på idag är inte ens ett stycke från NES-eran utan från den retro-återupplivning serien upplevde i 2008 i samband med fantastiska Mega Man 9. Ett spel som både tog serien tillbaka till sina spelmässiga och musikaliska rötter.

Det finns inte många melodier i Mega Man 9 som jag kan kalla dåliga och dagens låt, “A Flash in the Dark”, även känd som “Dr. Wiliy Stage 1”, är en av spelets höjdarstycken och min personliga Dr. Wily-favorit genom tiderna. Även vid sidan av Mega Man 2:s klassiker känns “A Flash in the Dark” mer fräsch, spännande och framförallt inte uttjatad.

Mega Man 9
Mega Man många former genom tre decennier.

Melankolin som låg tät i många föregående spel är nu lämnad bakom oss. Det här är en relativt rapp och upplyftande låt som har syftet att ingjuta hopp i spelaren, hopp om att inget hinder är för stort, och hopp om en bättre framtid. Det är ur många perspektiv ett heroiskt musikstycke som pressar hjälten genom faror och fiender. En ständigt smattrande och nästan galloperande trumma gör att man aldrig vill sluta springa och det hela bygger till ett kraftfullt crescendo. Tonartshöjningen som sker i låtens sista 15 sekunder är inget annat än ljuvligt hög och mästerlig. Det är gåshud-skapande toner. En riktig minnesvärd upplyftande och stegrande fanfar som aldrig släpper taget om ens öron.

Allt detta på makalösa 50 sekunder på äkta Mega Man-manér. Att lyckas klämma in så mycket awesome på så kort tid kräver sin respekt. Varenda ton, takt och loopade slinga lyckades med konststycket att återuppväcka glada minnen om den lilla blå robotens forna äventyr och gjorde oss hungriga på massvis fler. 

Teamet som gjorde Mega Man 9 försökte helhjärtat återuppväcka våra minnen av den blå bombaren och vad de fyra kompositörerna lyckades med är inget annat än oerhört beundransvärt. Sådan är kraften i musik, och denna vecka påbörjas ett nytt spännande blad om heroiska duster i 20XX, med nya banor och nya bossar, att skrivas. Och musiken, den kommer som alltid följa och leda Mega Mans väg.


mm
Alexander Cederholm

39-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt föreningsliv och spelkritik. Spelens världar eggar fantasin, industrins händelser gläder och upprör, speldesign väcker tankar och dess roll i samhället engagerar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än i dag.

All author posts