Öppna världar i spel är lite av en favorit för mig. Speciellt när världarna är stora. Missförstå mig rätt, de får inte vara gigantiska och tomma på innehåll. Då föredrar jag medelstora men som är fullproppade med innehåll och diverse saker att interagera med. Något som dock är essentiellt i öppna världar i min mening är stora städer. Det skall finnas minst en i varje open world-spel. Dessa storstäder agerar som en slags hubb i spel som Skyrim, The Witcher 3 och Fallout 4 (tre av mina absoluta favoritspel).

Mina personliga favoriter är följande: Novigrad (Häxkarlen 3), Diamond City (postapokalyptiska Skyrim) och i Skyrim får Riften och Solitude delad första plats. Dessa platser agerar som en slags ”safe zone” i spelvärldar som annars kan vara fulla av farliga väsen (och människor också, för den delen). Men visst kan de uppfylla fler syften än bara en trygg zon. Det är till exempel väldigt smidigt om du ska tillverka rustning eller liknande.

LÄS MER: Spelare, det är okej att bli arg

Ett exempel på detta är i Novigrad där det finns en person som tillverkar rustning och en som tillverkar svärd bara några steg ifrån varandra. Då slipper man jobbiga laddskärmar som i denna typ av spel kan ta en smärre evighet (tack gode gud för mobiltelefoner att fippla med vid dessa tillfällen).

Visst är de här städerna mest fyllda med praktiska saker, men de brukar även vara fantastiskt vackra att titta på. Speciellt i dessa spel med lite mer annorlunda arkitektur än moderna och tråkiga byggnader. Jag har alltid varit en människa som föredrar stadsliv över landet. Det kanske ligger som grund för min kärlek för städer i spel. Det är något visst med liv och rörelse som man annars inte får ute i Velens sumpmarker annat än dreglande drowners som attackerar dig så fort de kan känna lukten av dig. I tavernor sitter det fulla Skellige-bor och mumlar och dricker hinkvis med ale. Ja, till och med Vivaldis lilla bank-krypin har sin charm.

RECENSION: MagiCat

Till sist kommer vi till kungligheten av städer (och faktiskt spelvärldar i stort) – Toussaint och staden Beauclair. Alla vackra färger, byggnader och grönskan i Toussaint får mig att sukta över ett helt spel baserat i det fantastiska landet. Där både vinet och blodet flödar i litervis. Till och med när man bråkar med gigantiska tusenfotingar och larver känns världen full av glädje.

Jag kan konstatera att städer i öppna världar är något jag älskar. Både för dess praktiska fördelar men även att jag som är lite rädd av mig får en känsla av trygghet i dessa städer. Sen är de ju oftast mycket, mycket vackra att titta på.