9 minuter lästid

Bokslut

Om du har följt den här bloggserien så vet du kanske att jag brukar inleda veckan med ett par dagar single-player. Den här veckan blev dock lite annorlunda. Anledningen var att höll på att avsluta skrivandet av min senaste roman, och då blev det att jag satt och skrev istället för att spela TV-spel.

Boken jag avslutade är den sjunde i BI-serien. Nu återstår det bara att skriva den åttonde och sista boken. Det kan ses som rätt tokigt att skriva en serie på åtta böcker när jag inte fått någon bok publicerad ännu, men förklaringen har med mina stressproblem att göra. Om jag publicerade en roman och den blev den succé skulle jag känna en stor press på mig att snabbt skriva en uppföljare, och så vill jag inte ha det.

Bättre då att ha alla böckerna i serien klara innan jag skickar den första boken till ett bokförlag. Då har jag alla de övriga böckerna klara i fall den första boken blir en succé. Och behöver bara göra ändringar i de kommande böckerna baserat på responsen på första böckerna.

Förutom BI-serien håller jag också på att skriva på N-serien. Den består av sex romaner och jag har hittills skrivit bok ett till fyra och bok sex. Ja, jag skrev dem i ordningen ett, två, tre, sex, fyra. Så nu återstår bara bok fem. Jag hoppas att jag under året ska ha tid att skriva den åttonde och sista boken i BI-serien och bok fem i N-serien, så att båda romanserierna blir klara. Sedan ska jag skicka den första boken i båda serierna till flera bokförlag. Och är det ingen som vill publicera dem, så kan jag alltid publicera dem själv istället. Så det har varit allt annat än bortkastad tid.

Men vad har det här med TV-spel att göra? Ja, det här var en förklaring till varför jag inte spelat så mycket TV-spel den här veckan och dels tror jag att när du läser mina romaner så kommer du se att mitt intresse för TV-spel skiner igenom rätt väl i dem. Kanske till och med på ett oväntade sätt…

Youtube-recensioner

De senaste månaderna har jag hållit på med ett hemligt projekt som också tagit en hel del av min tid. Men nu är det äntligen dags för att lyfta på locket och avslöja som gömmer sig i hatten! Jag har börjat att recensera spel på Youtube. Jag kör på engelska och försöker att hålla mig under sju minuter för varje recension. Här är de två första recensionerna:

https://www.youtube.com/watch?v=wex4WV80HBk
https://www.youtube.com/watch?v=9gCHaTG3TwI

Det är lite skrämmande att köra på engelska med tanke på att min engelska inte är så bra, men jag har som tur var en gedigen redaktör, så jag känner mig rätt lugn ändå. Det kommer upp nya recensioner i en stadig ström under de kommande månaderna, så håll utkik efter dem!

Strul i The Witcher

Äntligen ett genombrott i golem-historien! Jag satt fast i huvudstoryn och den där jäkla golem-rackarn i flera dagar, och fick avverka sidouppdragen istället under tiden. Det visade sig till sist att jag hade missat en replik om vilken karaktär jag skulle prata med härnäst, och markören på kartan som pekade på vart jag skulle gå härnäst pekade inte på personen jag skulle prata med utan pekade på platsen jag skulle till efter att jag pratat med personen som var grunden till min förvirring.

Dessutom påstod spelet att jag hittat åtta av tio stenar. Men när jag efter en timmes jakt på den nionde stenen räknade stenarna i min packning så visade det sig att jag egentligen hade hittat nio av tio stenar. Så jag hade alltså spenderat en timme i jakt på en spöksten som inte existerade. Debaclet ledde dock till att jag hittade en plats på kartan där jag aldrig hade varit förut. Där var det massor av banditer att slå ihjäl och flera kistor fulla med trevlig loot. Så ibland är det bra att det blir fel.

Strul i WWE 2K19

Mina första timmar i WWE 2K19 har varit väldigt roliga. Det är ett riktigt underhållande spel, och det skojiga story-läget har redan bjudit på flera överraskningar. Visst, storyn är corny och den är överdriven, men det är wrestling. Det ska vara så här.

Men efter ett par timmar av rent skoj så händer det. WWE 2K19 är ett tv-spel trots allt, och då ska det strula. Jag hamnar i en tag team-match i NXT, som jag bara precis lyckas ta mig genom utan att bli besegrad. När matchen är över har jag bara tre ynka procent hälsa kvar. Två träffar till och jag hade varit knockad istället för motståndarna. Men när jag tror att episoden är över och det är dags att återvänta till tryggheten i storylägets hubb, så skickar Triple H in ytterligare ett tag-team som jag och min darorstyrda partner måste kämpa mot.

Jag har fortfarande bara tre procent hälsa kvar, medan min tag team parter – av någon anledning – har fått hundra procent hälsa igen. Jag inser att med tre procent hälsa är det omöjligt att vinna matchen, för det går inte att åka på färre än två träffar under en hel match. Men jag är inte den som ger mig utan en fight, utan jag gör ett ärligt försök. Jag får in två träffar på motståndaren och motståndaren får in två träffar på mig. Jag åker i mattan och matchen är över.

Jag väljer ”Försök igen”. Den andra matchen börjar om. Jag har fortfarande bara tre procent hälsa kvar, men min parter har full hälsa. Det här går inte. Jag får i flygande fläng utveckla en ny strategi. Min datorstyrda tag team partner får ta hand om en av motståndarna inne i ringen medan jag lockar med sin den andra motståndaren utanför ringen, och så springer jag runt, runt ringen med motståndaren flängandes efter mig. I fem minuter springer jag bara runt, runt ringen, och försöker se till att jag inte råkar springa in i något så att jag åker fast. Det har blivit Benny Hill av spelet. Bokstavligt talat.

Till sist lyckas dock min tag team parter vinna matchen motståndare, och det är över. Trodde jag alltså. Men nu skickar Triple H in ett tredje tag team som vi ska kämpa mot. Jag har fortfarande bara tre procent hälsa. Min tag team partner har hundra procent hälsa. Jag springer runt, runt ringen.

Den här gången förlorar min tag team-parter dock matchen och det blir game over. Lika bra det, tänker jag. Så får vi börja om från början igen. Men när jag trycker på ”Försök igen”, så startar förstås den tredje matchen om igen och jag har fortfarande bara tre procent hälsa. Min tag team parter har full hälsa. Jag springer runt, runt ringen.

Men även den här gången förlorar min tag team partner. I nästa försök har jag ny taktik. Förutom att springa runt, runt ringen, försöker jag även kasta mig in i ringen vid väl valda tillfällen och ge min tag team parters motståndare ett par tjuvnyp, för att förbättra min partners odds. Det går inte så bra. Först leder det bara till att min tag team partner istället börjar att slåss mot min förföljare – som naturligtvis har hundra procent hälsa kvar då det enda han gjort är att ha sprungit efter mig under hela matchen. När jag väl lyckats trixa till det så att min tag team partner får kämpa mot rätt motståndare igen, så får dock ”min” motståndare få tag i mig. Två träffar, jag är knockad, matchen är över.

LÄS MER: Vår recension av WWE 2K19

Nu får jag helt enkelt svälja min stolthet och börja om från början. Jag inser att jag borde ha startat om hela kapitlet redan från början när spelet började fåna sig. Jag har slösat bort närmare fyrtiofem minuter på att spring runt, runt ringen. Jag trycker upp pausmenyn och väljer ”restart”. Den tredje matchen börjar om. Jag har fortfarande tre procent hälsa. Min partner har full hälsa.

Jag springer runt, runt ringen. Nu sker dock ett mirakel. Den här gången lyckas faktiskt min tag team partner vinna matchen mot sin motståndare. Det är över. Vi har lyckats.

Jag är så stolt över mig själv. Jag blev aldrig arg. Jag har inte skrikit några fula ord till tv:n. Jag har inte slängt in handkontrollen i väggen. Jag har tagit det lugnt och tagit mig igenom det här på ett värdigt sätt. Triple H dyker upp på skärmen. Han skickar in ett fjärde tag team i ringen. Jag har fortfarande bara tre procent hälsa. Min partner har full hälsa.

Jag stänger av min Playstation 4 och går vidare i livet.

Strul i Forza Horizon 4

Jag har inte kört så många rankade Team Adventure, så jag varit upptagen med allt annat som spelet bjuder på. Men den här veckan tänkte jag att jag skulle satsa seriöst på det här spelläget. Det gick så där.

Ett äventyr i Team Adventure består av fem lopp i en av de fyra årstiderna, inom en av fyra formerna av racing, inom en de sex bilklasserna. Så man vet aldrig var man kommer på att få på förhand. Den här gången fick vi dirt-racing inom S2 om vintern. Okej, för mig. Problemet var bara att när jag skulle välja bil, så fanns det ingen markör för vilka bilar som hade vinterdäck och inte. De markören dyker nämligen bara upp i spelet när det är vinter i huvudläget i spelet, och just nu är det vår utanför Team Adventure. Så jag hade ingen aning om vilka av bilarna jag fick välja mellan som var anpassad för vinterunderlag och inte!

LÄS MER: Vår recension av Forza Horizon 4

Naturligtvis valde jag helt fel bil och fick spela med en bil som inte det minsta gick att köra på snö. Så jag kom sist i fyra av de fem loppen, långt, långt efter de andra. De flesta loppen i Team Adventure brukar vara två till tre minuter långa, men bara för att verkligen trycka ner saltet så djupt i såren som de bara går, så var naturligtvis det femte loppet över tio minuter långt! Testa själv att slira omkring utan vinterdäck i tio minuter, långt efter alla andra och se hur kul det är.

Trots mitt totala fiasko lyckades mitt lag ändå att ta hem segern i äventyret med minsta möjliga marginal i sista loppet, vilket gjorde att den här historien märklig nog fick ett lyckligt slut. Om vi bortser vad som hände i nästa äventyr…

Lockar besökare till Terraria

Efter förra veckans besök i WWE 2K19 så återvände jag och mina kompisar till Terraria på helgens co-op-spelande. Den här veckan fick jag en ny fiende: Flygfisken. Jag byggde ett andra hus i vinterlandet, och det verkade finnas något slags näste för flygfiskar i närheten, för så fort jag försökte bygga på taket till huset så kom det en eller två flygande fiskar farande och gav sig på mig och ryckte mig i håret.

Till slut lyckades jag dock få till taket på huset och Sjuksköterskan flyttade in. När man lyckats få alla medborgarna att flytta in i sin värld ska tydligen Partyflickan dyka upp. Det är mitt mål att lyckas värva henne, medan min vänner äventyrar djupt nere i underjorden. Ja, jag skulle också vilja lära mig att crafta en säng. En sådan vill man ju ha.

LÄS MER: Portal – Vad som finns på andra sidan

Det sista som hände under helgens pass var att jag och en av mina kompisar nådde Vinterlandets slut och kom till något slags höstland, där hiskeliga monster flög genom luften. Jag gömde mig bakom min kompis som fick ta striden, medan jag assisterade något förskämt bakom honom. Men nästa gång ska jag faktiskt våga mig in i Höstlandet och se vad som händer där, för jag vill inte bara bygga hus, utan jag vill utforska lite i det okända jag också…

Hur man vinner i WWE 2K19

Eller så kan man ta metalltrappan som leder upp till ringen och svinga den rakt in i nyllet på alla som kommer i närheten. Det går också.

Nästa vecka

Captin Toad: Treasure Tracker och Hyrule Warriors anlände med posten den här veckan. Jag vet egentligen inte så mycket om de här spelen, så det ska bli spännande att testa de båda och se vad det är för sorts spel. Jag vet att Captain Toad är ett pusselspel och Hyrule Warriors någon slags blandning mellan action och strategi, men det är ungefär allt jag vet om dem. Jag tycker det är kul att kasta mig in i ett par spel som verkar spännande och intressanta, utan att jag veta allt för mycket om dem i förhand…