12 minuter lästid

Förkylning och TV-spel

Alltid när jag blir förkyld så börjar det med ont i halsen. Sedan har jag ont i halsen i en dag eller två och därefter kommer resten av symtomen: snuva, tung i huvudet, trötthet, etcetera. Oftast när jag är förkyld så brukar jag inte orka att spela tv-spel. Jag minns framför allt när jag blev sjuk strax efter att Nintendo Switch släpptes och jag försökte förgäves att spela The Legend of Zelda: Breath of the Wild, men det rann bara snor ner på skärmen hela tiden, så det gick inte så bra.

Civilization Revolution är mitt go-to spel när jag är sjuk. Att det är turordningsbaserat gör att inga snabba reflexer eller stressiga beslut krävs. Dessutom kräver inte spelet någon djupare tankeverksamhet alls egentligen. Har man klarat spelet ett par gånger så vet man precis hur man ska göra för att föra en ny civilisation till seger.

Den här gången hade jag dock bara ont i halsen och jag blev trött, och sedan hände inte särskilt mycket mer. Så jag kunde som tur var fortsätta med mitt tv-spelande nästan som vanligt den här gången. Efter all Forza Horizon förra veckan blev det ännu mer Forza Horizon 4 den här veckan. När man är sjuk så håller man sig helst till det man är bra på, och jag fortsatte att skörda framgång på den brittiska landsbygden. Men det var inte allt som hände när jag satt inlindad med ont i halsen:

Årets första klarade spel – Captain Toad: Treasure Tracker

Efter nio timmars spelande klarade jag till sist Captain Toad: Treasure Tracker. Det tycker jag är en utmärkt längd för ett pusseläventyr som det här. Det är verkligen inget svårt spel. Jag körde fast precis en gång under mitt spelande. Och lösningen visade sig vara väldigt enkel när jag väl kom på den. Men vill man klara spelet till 100% procent och hitta alla hemligheter, så får man ligga i och lägga ett par extra timmar på det.

I vanliga fall saknar jag inte achievements till Switchen, men det här är ett spel som skulle ha blivit ännu bättre med achievements. Det skulle ha skapat en större motivation till att faktiskt göra allt som spelet har att bjuda på när man har klarat det. Nu känns det som om jag struntar i de allra klurigaste hemligheterna och är redo för andra spel istället.

Äntligen Dragon Ball FighterZ

Äntligen har jag börjat spela Dragon Ball FighterZ! Jag hade väldigt kul med betan i januari förra året, och jag hade tänkt köpa spelet och spela det på min Youtube-kanal. Men då lade min gameplay-inspelare av och hela Youtube-kanalen hamnade på paus och det blev inget Dragon Ball FighterZ förra året.

Jag gillar verkligen att alla specialattacker är så enkla att utföra i Dragon Ball FighterZ. Kvartscirkel plus knapp. Svårare än så blir det aldrig. Och även om alla kämpar har olika specialattacker, så utförs de på samma sätt för alla karaktärer. Kvartscirkel plus knapp – så enkelt. I Street Fighter har alla kämparna olika sätt att utföra sina specialattacker, och även om det bidrar mycket till inlevelsen i spelet så är det en mardröm för en nybörjare. Dels för att det är omöjligt att komma ihåg vilken kämpe som har vilken rörelse med spaken och dels för att vissa rörelser är grymt svåra att utföra.

För oss usla fightingspelare är det också härligt att spelet låter oss göra väldigt coola och häftiga saker utan någon större ansträngning. Spelet påminner faktiskt om Forza Horizon 4 på det sättet det belönar dig på en gång och får dig att känna dig mäktig fast de kanske inte är så mäktig.

Att välja rätt karaktär i Dragon Ball FighterZ

Tutorialen är bra i Dragon Ball FighterZ, men som vanligt berättar den bara vad man ska göra inte när eller varför. Nästa problem, efter att lära sig hur stridssystemet fungerar, är att välja rätt karaktär. Egentligen ska man förstås välja den karaktär som passar sin egen spelstil bäst, men som vanligt väljer man ju den karaktär som man tycker ser skönast ut.

I Dragon Ball FighterZ spelar man med tre karaktärer på sitt lag och jag valde naturligtvis mina tre favoritkaraktärer från mangan: C18, Kuririn och Vegeta. Alla mina matcher mot datorn såg likadana ut. Min C18 och min Kuririn blev helt mördade av motståndarlaget och så kom min Vegeta in och mördade de tre kämparna på motståndarlaget.

LÄS MER: Vår recension av Dragon Ball FighterZ

Jag insåg att C18 och Kurinin kanske inte var så nybörjarvänliga, eller så passade de inte mig, så jag valde att byta ut dem mot Son Goku och Trunks istället. Jag uppfattade dem som mer säkra kort. Och då fick datorn pisk så det sjöng om det. Förutom när datorn hade Freezer på sitt lag, för han mördade mig bara med sina superattacker hela tiden.

Var är brudarna i Dragon Ball FighterZ?

Det enda jag kan klaga på i Dragon Ball FighterZ än så länge är bristen på kvinnliga karaktärer. I vanliga fall spelar jag bara med kvinnliga karaktärer (och Balrog) i fightingspel, men det är lite svårt i det här spelet, då jag hittar exakt tre kvinnliga karaktärer på valskärmen. (Varav en jag måste kasta upp extra kosing för att spela som.)

Nu finns det visserligen inte så många kvinnor i mangan heller, med det finns trots allt kvinnliga karaktärer i serien som inte är med i spelet. Dessa är visserligen inte lika bra på att slåss som de manliga karaktärerna, men det kan ju inte vara så svårt att hitta på en anledning i spelet för att förklara för att varför de plötsligt är mycket bättre i ringen än vanligt. Magi, utomjordisk teknologi, månens dragningskraft… det finns ju mycket man kan hitta på. Så fler kvinnliga karaktärer till spelet, tack!

Spoilerfest i Dragon Ball FighterZ

En annan sak som kan ses som en nackdel med Dragon Ball FighterZ är att spelet är en spoilerfest utan dess like. Trots att jag har läst alla fyrtiotvå volymerna av mangan (minst sex-sju gånger) så är det massor av karaktärer i spelet som jag aldrig ens har sett förut. Jag gissar att dessa är från den nya animen Dragon Ball Super. Jag undrar hur någon som aldrig läst mangan eller sett anime upplever det här spelet+ Det är ju karaktärer som gifter sig i avsnitt 300, eller så, av animen som är gifta i spelet, så man får hela Dragon Ball historien avslöjad för sig.

Jag kommer förmodligen inte att spela story-läget. Jag är bara på avsnitt 32 av animen ännu, och det är så där en 700 avsnitt eller så kvar för att ta sig till nutid. Och när utspelar sig egentligen storyn i spelet? Före eller efter eller mitt i Dragon Ball Super? Är det någon som har koll på det?

Problem i Dragon Ball FighterZ

Tyvärr har det varit en hel del tekniska problem i Dragon Ball FighterZ än så länge. Min arkadsticka fungerade först inte, spelet har kraschat flera gånger, och en gång gick matcherna plötsligt i slow-motion, och på lördagen ville inte ens spelet starta… Hittills har jag nog spenderat lika mycket tid med att försöka få spelet att fungera som jag har gjort med att faktiskt spela det. Jag hoppas verkligen att det inte fortsätter på det här sättet, utan att spelet börjar uppföra sig normalt. Annars tröttnar man lätt och spelar hellre något annat…

Mer av samma i Hyrule Warriors: Definitive Edition

Efter femton timmar i Hyrule Warriors: Definitive Edition så går det inte att neka till att spelet har blivit rätt enformigt. Det är fortfarande underhållande och älskvärt, men man gör samma sak om och om igen. Av någon anledning tröttnar jag dock inte, trots att det är ett av de mest enformiga spel jag någonsin spelat. Diablo III blev jag nöjd med rätt snabbt, men det här vill jag bara ha mer och mer av.

Det enda problemet är att min favoritkaraktär plötsligt steg genom en portal och försvann ur storyn. Jag hade lagt ner en hel del arbete på att låsa upp så många kvistar på hennes färdighetsträd som möjligt, men hon bara sade ”Nu sticker jag” och sedan var hon borta…

Nåväl, nu är det dags att börja spela som skurkarna. Det ska bli spännande!

Äntligen co-op igen!

På grund av sjukdom, resor och snökaos så har det varit två helger utan något Co-op Kaos Hos Albumpojken. Som tur var blev jag frisk till den här helgen, så vi kunde äntligen mötas hemma hos mig igen. De senaste månaderna har det egentligen bara blivit WWE 2K19 och Terraria på Co-op Kaos Hos Albumpojken, och den här helgen återvände vi åter till de okända djupen i den spännande 2D-världen i Terraria. En av mina vänner hittade öknen och en pyramid och jag och en annan vän förenade Vinterlandet och Höstlandet med en lång resa genom underjorden.

Men på den senaste rean på Playstation Store så köpte jag Duck Game, så det kanske blir det nästa helg?

Alltid en rolig vecka i Forza Horizon 4

Sedan Forza Horizon 4 släpptes i början av oktober förra året har jag återvänt till spelet varje vecka. Varje fredag, eller lördag om jag är upptagen på fredagen, så gör jag säsongens Weekly Challenge. Den tar ungefär tjugofem minuter till en timme att klara och är väldigt underhållande. Det är en ny bil varje vecka, som man ska använda till fyra skiftande uppgifter. I vanliga fall väljer man ju bil själv o spelet, så det är faktiskt kul att spelet för en gång skull väljer bilen åt dig.

Nu har jag även börjat att göra Onlinemästerskapen som byts ut varje vecka. Förut var det rätt dåliga belöningar för dessa, men nu har de flesta en bil som högsta belöning. Vissa av dessa bilar är dessutom svåra att få tag på, så det är en morot att göra Onlinemästerskapen. Mästerskapen går att göra båda i single-player och online, och bjuds det på olika belöningar, så det finns en poäng att spela båda. De bästa belöningarna – bilarna – finns i single-player, men går det bra i single-player så brukar jag köra online också för att kamma hem ännu fler belöningar. Med tanke på att det oftast är bara två eller tre spelare online (av tolv möjliga) i mästerskapen så får man oftast belöningar även om man kommer sist.

En unik form av Onlinemästerskap är The Trial. Då kämpar du och upp till fem andra spelare tillsammans mot datorns lag, med förare som alla är av högsta svårighetsgraden. Det är verkligen ett tufft test. Förut har jag bara vågat mig på The Trial en enda gång och då gick det helt åt skogen. Men den här veckan vågade jag mig på det igen och nu blev det andra bullar!

I första loppet körde jag riktigt bra, utan några misstag, men blev bara åtta (av tolv) och datorlaget vann stort. I andra loppet gjorde jag ett jättemisstag, men spelade riktigt bra efter det och lyckades ta mig in på en sjundeplats. Vårt lag vann en knapp seger och det stod 1-1 mellan datorn och spelarlaget. Sista racet var helt avgörande!

Nu hade jag jättetur och sista racet blev ett av mina favoritlopp! Trots all nervositeten – att spela co-op är mycket mer pirrigt för mig än att köra solo online, för jag vill ju inte sabba för laget – så höll jag tungan rätt i mun och gjorde ett kanonlopp och kom in på andra plats. Spelarlaget tog alla platserna ett till fyra, och vi vann stort.

Jag hade visserligen redan bilen som vi fick som pris, men det var mindre viktigt. Att första gången klara The Trial och knäppa datorn på högsta svårighetsgraden var stort.

På väg mot 1500/1500 i Forza Horizon 4

De senaste veckorna har det mest blivit onlinelopp i Forza Horizon 4, men nu när jag var sjuk och inte orkade lika många lopp online som vanligt, så beslutade sig jag för att åter ge mig på att samla achievements. När veckan började låg jag på 1250/1500 och vid veckans slut hade jag tagit mig ända till 1430/1500. Nu är jag väldigt nära målet kan man tro, men alla som jagat achievements vet att de sista poängen kan vara lika svåra att samla som alla de tidigare poängen tillsammans.

Jag har vara två achievements kvar, men båda två handlar tyvärr om drifting. Jag är inte särskilt bra på drifting. Alls. Jag förstår helt enkelt inte vad jag ska göra för att få höga poäng. Jag tycker att jag varit duktig och sladdat ordentligt med bilen genom kurvorna, men så visar det sig att jag inte alls hade samlat så många poäng som jag hade förväntat mig.

Risken är jag att kommer att stanna på 1430/1500.  Jag ska göra ett seriöst försök att ta mig till 1500/1500, men då behövs det nog  att jag får uppleva någon slags Heureka-upplevelse som gör att jag plötsligt inser hur man når de höga poängen i drifting. Har du något tips för hur man blir bättre på drifting så berätta det gärna!

Veckans hajp

Om förra veckan på Twitter kretsade kring Apex Legends pratades det den här veckan om årets första Nintendo Direct. Ryktena innan lovade spännande nyheter, och det bjöds det verkligen på.

Jag gissar att jag var den ende som blev mest upprymd av att det ska komma DLC till Captain Toad: Treasure Tracker. Men det var svårt att inte vara sugen på mer efter att jag hade klarat spelet två dagar innan.

Rune Factory 4 såg intressant ut.

Men jag har ju fortfarande inte spelat Stardew Valley, så jag borde rimligtvis spela det först? I vilket fall som helst; alla spel där man kan välja att gifta sig är bra spel.

Och med det sagt så har vi ju My Time at Portia också:

Platinum Games nya spel Astral Chain såg också spännande ut.

Framför allt designen var väldigt fin. Det här är en spelvärld som jag vill sjunka in i. Karaktärsdesignen har gjorts av den gamla mangamästaren Masakazu Katsura, som bland annat ligger bakom den klassiska mangan Video Girl Ai. Video Girl Ai-animen är också ett mästerverk, även om den bara är på sex avsnitt, att jämföra med mangans femton böcker. Jag har alla mangaböckerna, men har bara läst de sju första. Det här känns som ett ypperligt tillfälle att läsa de övriga också, innan Astral Chain kommer.

Först ska jag bara läsa klart de tjugoen Kare Kano-böckerna. Kare Kano blev även det en klassisk 90-tals anime, regisserad av Hideaki Anno, regissören bakom Neon Genesis Evangelion. Att det inte kommit något tv-spel baserat på de romantiska förvecklingarna i Video Girl Ai och Kare Kano är kanske inte så konstigt (även fast det säkert skulle gå att göra intressanta dejtingspel baserade på dem). Märkligare är väl att det aldrig kommit något riktigt storspel baserat på Neon Genesis Evangelion. De spel som gjorts i den världen har inte ens lyckats ta sig utanför Japan. Men Astral Chain – det såg onekligen intressant ut.

Veckans inte lika hajpiga hajp

https://www.youtube.com/watch?v=k3XX1B7Heb8

Förra veckan skrev jag om min längtan efter ett nytt Burnout. Three Fields Entertainment – som består av ett gäng avhoppare från Burnout-skaparna Criterion Games – vill också ha mer Burnout, så de bjöd under veckan på en trailer för sitt kommande Dangerous Driving. Det är helt enkelt ett nytt Burnout, fast under ett annat namn.

Spelet ser dock väldigt billigt ut och ser nästan provocerade mycket som ett klassiskt Burnout från tidigt 00-tal. Allt hänger dock på körkänslan och hur kul det är att göra takedowns. Jag är dock försiktigt skeptisk än så länge, men jag blir gärna överraskad.

Nästa vecka

När jag tittar tillbaka på de två första månaderna av Martins Spelvecka så är jag nöjd med att jag inte hoppat mellan allt för många olika spel, men lyckats hålla mig till ett visst antal spel. Jag har klarat Captain Toad, jag har spelet halva (eller så) Hyrule Warriors och mitt rollspelande var först fokuserat på The Witcher och sedan bytte jag till Mass Effect 3.

Att försöka spela ett spel från början till slut är en stor utmaning för en spelare med koncentrationssvårigheter som jag. Men samtidigt är det många andra spel som jag vill testa, både nya och gamla. Så kommer jag att fortsätta att hålla mig till de här spelen tills jag tagit mig till slutet av dem, eller kommer det att bli någonting helt annat?

Vi ses nästa vecka!