När du får lägga vantarna på ett gäng klassiska spel som fått en modern makeover, under namnet Spyro Reignited Trilogy, förväntas du ha en hel del nostalgiska aspekter med i dina intryck. På grund av en ihålig spelhistoria hos undertecknad är dock Spyro outforskad mark och jag har därför fått uppleva drakens äventyr för allra första gången.

I en värld full av betydande berättelser och utförliga motiv för handlingens samtliga aktörer finns en liten lila drake vars enda drivkraft i livet är att samla på sig så mycket skatter det bara går och samtidigt rädda dagen. Det är en ganska befriande synopsis som låter hjärnan koppla av och bara njuta av spelens konstanta belönande. Samtidigt är det enkelheten och enformigheten som i längden blir ett av Spyros stora tillkortakommanden.

Spyro vill gärna vara kompis med alla, även om han råkar elda upp dem.

Upplägget är ganska simpelt. Spelutvecklarna Toys for Bob har tagit sig an den cirkus 20 år gamla Spyro-serien och återskapat samtliga tre spel från grunden för att passa den nuvarande generationen. Resultatet är en urläcker variant av de klassiska spelen som, utifrån min förståelse, är väldigt trogna gentemot originalen. Det är en imponerande återskapelse som dock för med sig en del föråldrad speldesign som kanske borde blivit lämnad kvar i dåtiden.

GLÖM INTE SVARA PÅ: Veckans fråga #6: Vilken skådespelarroll borde bli nästa elusive target i Hitman?

I Spyros första, andra och tredje äventyr är förutsättningarna slående lika. Res igenom spelets olika världar, besegra fiender och lös simpla pussel för att samla på dig drakar, drakägg, ädelstenar och andra föremål. Samlar du tillräckligt med skatter får du avancera till nästa värld och får så småningom även chansen att besegra olika bossar. Spelen är, trots sin repetitiva natur, förvånansvärt fängslande och jag drivs av en återkommande önskan att fortsätta samla. Strax innan mitt äventyr börja lida mot sitt slut har dock den initiala förtrollningen avtagit och jag sitter suktandes efter mer variation och motivation.

Urgullig och livsfarlig.

Flera gånger under min genomspelning av Spyro Reignited Trilogy slås jag kontinuerligt av spelets oerhört låga svårighetsgrad. I slutändan utmärker sig dock inte detta som något särskilt negativt. Lättsamheten är snarare ett av spelens större styrkor eftersom det tillåter en yngre generation att kliva in i spelens värld. För liksom när en äldre barnfilm får en ambitiös nyversion blir även Spyros målgrupp dagens unga eller de som spelade originalen när de var aktuella. Vi som hamnar däremellan har givetvis en chans att också gilla spelen, även om deras repetitiva upplägg riskerar driva oss bort mot andra spel på marknaden.

LÄS MER: Checkpoint 18.11

Spyro Reignited Trilogy är en trogen nyversion av originalen, och spelens enkelspåriga upplägg blir en produkt av den tiden då de äldre spelen verkade. Men rent hantverksmässigt är den nygamla trilogin en imponerande bedrift. Grafiken kan absolut mäta sig med nyare spel i genren och det är troligen så här dagens Spyro hade sett ut rent grafiskt. Spelet flyter på väl och draken är lätt att kontrollera åt alla håll. Det är tydligt att också kontrollerna fått sig ett rejält lyft. Även originalmusiken av The Police-trummisen Stewart Copeland har piffats till lite för att ge en något fylligare ljudbild. De som hellre önskar uppleva musiken i sin originalform kan dock ställa in detta med hjälp av spelens menyer.

Inte ens ett löjligt stort grillspett kan stoppa den här draken.

Sammanfattningsvis är Spyro Reignited Trilogy ett välfyllt paket som får extra kraft av nostalgins glasögon. När denna kraft uteblir riskerar det simpla men bitvis fängslande samlandet av skatter och dylikt falla ganska platt. Det är en klockren investering för dig med en tidigare relation till den lila draken. Dessutom är det en utmärkt ingång till spelens värld för de mindre. Det konstanta belönandet, simpla upplägget och den låga svårighetsgraden ger sannerligen en väldigt nybörjarvänlig helhet. Dessutom är en söt liten drake väldigt lätt att sälja in hos barn såväl som vuxna. För oss andra är det tyvärr inte mycket mer än ett sätt att uppleva ett gäng klassiska spel och upplysas om den tid som var.