Efter trehundra timmar i Splatoon 2 tänkte jag att det dags att testa något nytt. Men det finns alltid ett visst motstånd när man ska ge sig in i ett nytt onlinespel. Det är nya spelsätt att lära sig, nya vapen att komma underfund med, nya taktiker man måste lära sig för att vinna, och nya banor att memorera. Enklare då att hålla sig till det man redan kan. Med tanke på att Overwatch skulle fira sitt tvåårsjubileum och det är ett av de spel som jag varit mest sugen på att doppa ner tårna i, så var det en tid god som någon att kasta sig in i denna hjältetäta förstapersonsskjutarkamp.

Jag har inte spelat så många onlinespel de senaste åren. Det är i princip bara Mario Kart 8 Deluxe och Splatoon 2 som jag har spenderat någon lägre tid med. Frånvaron av röstchatt i dessa spel har varit en avgörande faktor för en socialt osmidig person som jag. Nu var det dags att kasta mig ut online även på min PS4. Att till sist röstchatta. Trodde jag alltså. Mer om det senare.

Om du mot förmodan aldrig hört talas om supersuccén Overwatch så är det en MOBA-inspirerad förstapersonskjutare där man spelar i lag sex mot sex online. Var och en i laget väljer en hjälte av 27 möjliga. Alla hjältar har vitt skilda förmågor och vapen. Det finns fyra grupper av hjältar: offensiva, defensiva, tank och support. Det finns massor av teorier om hur man bäst sätter ihop ett lag, och spelet uppmanar på ett pedagogiskt sätt nybörjaren att bidra till att sätta ihop ett så blandat lag som möjligt.

LÄS MER: Den stora innovationen i Battlefield V ingen pratar om

Reglerna för spellägena är enkla och tydliga. Antingen är spelmålet att attackera eller försvara en zon, eller är spelmålet ett fordon som man ska ledsaga från ena sidan av banan till den andra.

I och med och de flesta vill spela offensiva hjältar får en spelare som jag, som helst spelar support i onlinespel, vanligtvis spela med den hjälte jag vill. Alla nybörjarguider uppmanar den färske spelaren att testa så många av de olika hjältarna som möjligt när man ger sig in i spelet. Att många spelare är mer fokuserade på att testa sig fram i spelet än att faktiskt vinna matcher gör att det ibland blir väldigt obalanserade lag i casual och det kan man inte göra något åt. Betydligt tristare är de spelare som inte vill samarbeta när de är ute på banan, utan kör sin helt egen stil och drar iväg och dör i ensamhet långt i från alla andra. Visserligen är det casual och inte rankat vi spelar, men det är ändå ett lagspel. Att ensam ge sig på alla de sex spelarna i motståndarlaget är inte receptet för succé i det här spelet.

När man vill man testa på en ny karaktär kan man också spela i lag mot datorn, vilket jag brukar göra i början. I och med att datorspelarna är allt annat än smarta, så är det ett utmärkt sätt att lära sig egenskaperna och vapnen hos en karaktär.

Den första karaktären jag spelade med var Brigitte, spelets senaste tillskott. Det fanns tre anledningar till det valet. Förutom att hon är en supportkaraktär, så spelar jag vanligtvis med kvinnliga karaktärer när jag får välja i spel. För det tredje fanns det en patriotisk dimension, då hon är svensk. Det är löjligt kul att höra henne dra repliker på svenska mitt i matcherna.

Brigitte är en blandning mellan support och tank. Hon har en praktisk sköld, och en piska som förutom att skada fiender även helar medspelarna i närheten när man träffar en motståndare. Så det gäller att hålla sig intill sina medspelare så att läkandet gör någon nytta.

Den karaktär jag spelat mest med under min första månad är dock Mercy. Hon är den mest utpräglade healern i spelet. Förutom att hela medspelarna har hon också förmågan att öka medspelarnas attackförmåga. Så man flyger hela tiden fram och tillbaka mellan medspelarna och om vartannat helar dem och ökar dessa attackförmåga, och det blir riktigt intensivt att hela tiden försöka vara på rätt plats vid rätt tillfälle.

Det gäller inte bara att hålla koll på vilken lagkamrat som behöver helas och inte behöver helas, men även på var fienderna befinner sig så man inte hamnar i fientlig korseld. Gör man rätt kan man hålla alla vid liv även i riktigt tuffa situationer, tar man medspelarna i fel ordning kanske tre spelare ligger döda på marken istället. Mercy har dock förmågan att återuppväcka spelare så att de inte behöver återuppstå ända bak i boet, men den egenskapen har en väntetid på trettio sekunder innan man kan använda den igen.

Just det, väntetider innan man kan använda egenskaperna igen är en stor del av matcherna i Overwatch. Sina egenskaper vill man helst använda hela tiden, men man måste vänta tills de räknat ner innan man kan använda dem igen. Att använda dem på rätt ställe vid precis rätt tidpunkt är helt avgörande. De flesta egenskaper har dock bara en väntetid på fem-sex sekunder, och inte trettio, och vissa är ända nere på två sekunder. Ibland handlar det om hundradelar om man ska lyckas vända en strid eller lyckas fly ut ur ett knivigt läge.

Allt är förstås inte rosor och trumpeter med spelet, och det har en mörk sida: loot boxar. Hemska, påträngande loot boxar. Men vänta nu! säger någon. Det är bara kosmetiska saker! Inget som påverkar själva spelandet! Ja, det är ungefär som att tacka gangstern för att han bara knäcker ena benet på dig och inte båda. Overwatch var spelet som gjorde loot boxar populära och för det förtjänar det all skit i världen. Att man kan låsa upp diverse krimskrams när man går upp i level är förstås alltid trevligt i spel och ett incitament att spela några matcher till, men att det går att köpa boxarna för riktiga pengar och att de är dyra till på köpet är skumraskaffärer på hög nivå.

LÄS MER OM LOOT BOXAR: Dagen då EA gick över gränsen

Det stora problemet är att levelsystemet i det här spelet, som i de flesta liknande spel, är konstruerat så att för varje level du går upp så krävs det fler poäng för att gå upp i level nästa gång. Vilket betyder att man levlar snabbare i början och sedan allt mer sällan. Vilket betyder att man får en massa lootboxar precis i början av spelet och sedan allt mer sällan. Och allt mer sällan. Vilket naturligtvis skapar ett sug att plocka fram plånboken för att åter få den fix man fick i början av spelet.

Hur står sig då spelet mot Splatoon 2? Båda spelet är färgglada lagbaserade onlineskjutare, men i övrigt finns det inte många likheter. Splatoon handlar om att färga och kontrollera större delen av banan, medan striderna i Overwatch oftast är fokuserade på en enda punkt. Splatoon handlar i större grad om att ge sig ut på utflykter på egen hand och sedan sammanstråla med sina lagkamrater när man gör ett viktigt anfall tillsammans, men i Overwatch håller man helst samman laget mest hela tiden. Speciellt är det viktigt när man spelar som support att alltid ha sina lagkamrater omkring sig. Jag upplever också matcherna i Splatoon 2 som något mer intensiva än matcherna i Overwatch, som kan ha vissa lugnare partier. Det kan dock ändras när jag kommer till rankat, som man låser upp vid level 25. Då får jag se hur matcherna i Overwatch blir då.

LÄS MER: Splatoon 2 – mitt mest spelade spel någonsin

I och med att jag alltså inte kommit till rankat i Overwatch ännu kan jag inte jämföra matchmakingsystemen i de båda spelen, men av casual att döma verkar Overwatch vara bra på att sätta ihop jämna lag. När vi förlorar är det oftast vara för att alla spelarna sprungit iväg åt vart sitt håll, att ingen tänker på att försvara våra supportkaraktärer eller för att vi har valt karaktärer på ett obalanserat sätt, snarare än att spelet har jävlat med oss.

Att ta sig till rankat är det stora målet just nu. På vägen dit ska jag lära mig spela med minst två karaktärer inom var och ett av de fyra grupperna. För att vara redo på olika tänkbara scenarion. Förutom Mercy och Brigitte inom support, har jag valt ut Reinhardt och D.Va inom tank, Bastion och Hanzo inom defensiva och Pharah och Soldier 76 inom offensiva. Jag har helt enkelt valt de som anses, eller verkar, vara mest nybörjarvänliga. Då man ka byta karaktärer varje gång man dör under en match, är förmågan att kunna spela som många olika karaktärer något som helt kan förändra en matchbild.

Hur var det med röstchatten då? Nej, trots att jag spelat flera gånger i veckan i en månad nu, så har jag inte fått prata med en enda annan spelare. Jag hoppas det förändras när jag kommer till rankat. För som Mercy-spelare vill man ständigt ropa: ”Stay together, för i helvete!”